milena

22 april

Klockan var strax efter nio när jag låg bredvid mamma i mina föräldrars säng och kollade ut i takfönstret på molnen som åkte förbi. Jag hörde mormors bekanta röst via skype som klagade på morfar och tänkte att min familj är anledningen till mitt knappt märkbara behov av relationer. En halvtimme senare stod jag i köket och vispade ägg till omeletten jag skulle äta till frukost.

På mitt skrivbord låg en lista med åtta punkter varav ingen av de var: cykla till en secondhand butik och slösa lite pengar, men det var sol ute och jag kunde inte låta bli. Ville ha en fin hylla och en golvlampa, cyklade hem med en analog kamera och en affisch jag planerar att rama in och hänga på väggen. Kameran är samma modell som Andy Warhol använde under studio 54 tiderna, kostade 45 kronor och har än så länge en icke-fungerande blixt, drygt. Affischen vet jag inte mer om än att den kostade 20 pix och kommer bli jävligt fin över min byrå.  

19 april

 

Min högra hjärnhalva, den kreativa och konstnärliga, håller på att överhettas. Egentligen något jag verkligen uppskattar, men det är inte så praktiskt när kalendern är full med läxor och det börjar dra sig mot de nationella proven. Jag står ut genom att försöka skriva estetiskt tilltalande anteckningar och göra allt som egentligen inte borde.

Jag befinner mig i ett stadie någonstans mellan att känna mig helt jävla fantistisk och absolut värdelös, vilket slutar med att jag hela tiden måste försäkra mig om allt. Att jag tänker i bilder, filmer och dikter gör det hela inte mycket enklare. Fyfan vad det är svårt att hitta en bra balans. Det kanske är därför jag hittat tillbaka hit, till ett ställe som egentligen borde vara ett safe space men mer känns som ett töntigt skämt. Ahhhh vad jag måste lära mig att jag inte lever för att behaga andra. 

Behöver nog göra någon slags journey of acceptance eller något, eller bara skratta åt mig själv i några timmar.

21:49

Jag mår inte så bra just nu.

Komiskt nog har jag ett infekterat skoskav och luftvägsinfektion och jag önskar att jag kunde säga att det är därför allt känns skit, men jag tror tyvärr inte det. 

 

 

2017

      

 

       

 

      

                                                               

Följ min tumblr om du vill. http://milenalegowska.tumblr.com/

Inget där är skapat av mig varav lite bättre än här. I alla fall just nu.

 

 

risk för dåligt nyårslöfte

En blogg skapad den första januari, jag tror vem som helst kan lista ut att det finns en risk att detta bara är ett dåligt nyårslöfte. Om det så blir så ska ni veta att planen egentligen var en plats som når ut till alla där allt kan finnas. Min hjärna har slut på lagringsutrymme och jag behöver ett ställe att dumpa allt på. 

Du behöver inte stanna, jag gör inte detta för dig. Men om det är så att du någonstans på vägen fastnar är du välkommen hit.

milena

 

Upp